Fräsch matvetesallad med majrova och yoghurt

En skön hög på tallriken...

Får du syn på en majrova så lägg genast vantarna på denna goda och vackra variant av kålsläktet och gör t ex den här goda salladen! Majrovan har ett vitt mjällt fruktkött och smakar som en mild rättika/rädisa och kan ätas både rå och tillagad. Och rovor är mycket C-vitaminrika, se där ännu en fördel!
    Den här salladen passar utmärkt bredvid både ditt och datt på lunchtallriken.
Man kan lätt lägga till t ex rivet äpple eller morot, lite hackad lök och experimentera med andra örter. Låt fantasin ta dig dit den vill bara.... 
   Ett annat spännande förslag på en jättegod maträtt med varma majrovor hittar du här och är väl värt att kolla upp :)

Här tillsammans med fiskkakor, tomatklyftor  och späda mangoldblad

Sallad på matvete och majrova
3 större och 4 mindre portioner:
4 små fina majrovor
saft av 1/2 pressad citron
1 dl matvete (3 dl kokt)
2 msk majonnäs
1 dl turkisk yoghurt (matyoghurt)
mycket hackad dill eller persilja eller båda två
salt, peppar to taste
ev 1 tsk socker

Gör så här: Koka matvetet enligt anvisningarna på förpackningen och låt det kallna. Grovriv majrovorna (behåll det tunna skalet på) och häll genast över pressad citronsaft. Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka av med salt och peppar och kanske en gnutta socker. Happy Days, som Jamie brukar säga!!

Pärlcouscous med soltorkad tomat- & mandelpesto

Det är lite spännande vilka vägar ens middagsmatlagning kan ta ibland. Läste igår ett recept på en ljummen pastasallad med dressing gjord på valnötter och soltorkad tomat och blev jättesugen. Så när det sedan blev dags att tänka på middagen hade jag redan bestämt att detta skulle jag göra. 
   
Men under dressingtillverkningens gång upptäckte jag att valnötspåsen innehöll visst bara 1 st valnöt... Fast jag hittade en påse mandelmjöl och tänkte att vad tusan, det ska väl gå det med? 
   
Och sedan när jag skulle koka pastan upptäckte jag att jag hellre ville göra salladen på pärlcouscous (aka Moghrabiah). Jag tycker att det är lite mer spännande! Och allra sist kom jag fram till att jag ville äta min maträtt varm och inte ljummen... Salladsgrönsakerna hamnade istället på en tallrik bredvid istället och syns inte i bild.
   
Dressingen blev mer en pesto och är alltså ganska långt ifrån originalet (som innehöll andra örter dessutom), men jag tycker nog att det här blev en fullträff i alla fall! Fullspäckad med smak. Citronen får verkligen tomaterna att gå POW!! Den är dessutom ganska fettsnål, då det enda fettet i den kommer från mandelmjölet. Jag brukar alltid spola av oljan från soltorkade tomater med hett vatten, men det är ju valfritt. 

Kul att göra, gott att äta!

Pärlcouscous med krämig pesto på soltorkad tomat och mandel:
2 port:
2 dl pärlcouscous, koka enl anvisning på paketet
en generös bit fetaost att grilla
dressing:
5 st avspolade och avrunna soltorkade tomater i bitar
1/2 dl mandelmjöl eller mald mandel
1/2 citron, saften
1 tsk balsamvinäger
salt
svartpeppar
några basilikablad
vatten tills rätt konsistens

Gör så här: Medan couscousen kokar gör du peston och passar på att ugnsgrilla fetaosten. Blanda i mixer/matberedare/mixerstav ingredienserna till peston. Späd med vattnet, lite i taget tills du tycker att såsen är lagom tjock, den ska inte vara rinnig. Smaka av med salt och peppar efter behov. Blanda peston med den avrunna varma pärlcouscousen. Toppa med lite grillad fetaost och mumsa i dig omedelbart! Eller packa ner i en liten låda och ta med dig till lunchen på jobbet imorgon och gör alla där avundsjuka!

Smaklig Spis!

Pistage- och valnötsspäckad quornpaté

Nytt år och nya tag! I år lovar jag mig själv att 1) Njuta mer av livet i allmänhet och av maten i synnerhet. Ska börja äta mina måltider både i ett  långsammare tempo och med mer sinnesnärvaro. Hur ofta sitter jag inte där, snopen som tusan, efter att ha slukat någonting som egentligen är jättegott- och så var 90 % av mig någon helt annanstans, hann knappt registrera smaken?! Att äta och dricka är två av de mest basala behov vi människor har, så varför inte göra uppfyllandet av dessa behov till något som är "värt besväret", till att vara  HÄR och NU. Tugga långsamt, känna smakerna, dofterna, njuta av att tillfredsställa hunger och törst. Äter du på det här viset minskar också risken radikalt för att du ska överäta, dvs äta mer än vad du behöver.


Och så lovar jag att 2) Laga fler underbara klassiska desserter!  Tarte Tatin, Hallonsufflé, Vaniljbavaroise, Glace au four m.fl. och eventuellt knäcka koden till en Pannacotta som faktiskt är lyckad... Tiramisu då, kanske någon tänker? Absolut inte. Den desserten har jag svurit att inte smaka igen förrän jag befinner mig på rätt plats så att säga, i Italien.
Att välja att äta sina sötsaker just som dessert, efter den vanliga maten, är också smart. Då påverkas blodsockret långsammare, sockret du får i dig rusar inte ut i blodet som det gör när du äter t ex. godis på fastande mage. Resultat: en jämnare blodsockerkurva, du blir inte lika fort trött och sugen igen.


Tills mina löften kickar igång på allvar bjuder jag så länge på årets nyårsmeny: Elegant men lättlagad pistage- och aprikosspäckad quornpaté. Servera den förslagsvis tillsammans med hemmagjord Cumberlandsås (eller en köpt som du pimpar upp lite med en skvätt konjak eller sherry), en fräsch sallad på bladspenat och ett gott bröd och ett ännu bättre vin. Till dessert åt vi Crêpes Suzette. Se där, en klassisk dessert! :)

Vem vill inte äta lite quornpaté?

Gör gärna patén några timmar i förväg och värm på den helt lätt före servering.


Elegant och lättlagad quornpaté:
2 förpackningar quornfiléer à 312 g
1 1/2 dl hackade aprikoser
1 dl grovhackade pistagenötter, rostade, osaltade
2 dl grädde (valfri sort)
2 ägg
1 äggula
1/2 pressad citron
1 msk torr sherry
1/2 dl finhackade salviablad
salt och svartpeppar efter smak

Gör så här: Hacka quornfiléerna grovt och lägg dem i matberedaren och kör till en slät massa tillsammans med grädden och äggen och äggulan. Du kan få stanna maskinen ibland och skrapa ner smeten från kanten och köra lite till. Smeten ska vara ganska slät och lite fluffig. Ta ur smeten och lägg i en skål. Rör nu ner aprikoser, nötter, citronsaft, sherry, salviablad och salt och peppar. Spä eventuellt med lite vatten om smeten känns väldigt tjock.

Häll smeten i en oljad avlång brödform (gärna en teflonform). Ställ in i mitten av ugnen på 175 grader och låt patén långsamt bakas av i ca 40- 45 minuter medan du sysselsätter dig med något annat. Kanske tvätta håret eller äta ett äpple. Patén ska kännas ganska fast och ha fått lite färg (men bara lite) när den är klar.

Och ett Gott Nytt År på er!!

En oväntat god vinägrett

En skål bladspenat väntar på sin vinägrett...

Lite sådär slentrianmässigt stod jag häromkvällen och rörde ihop en vinägrett till middagssalladen. Gjorde som jag brukade och tog av vad som fanns hemma. Inga konstigheter med de här ingredienserna, tyckte jag, men av någon anledning blev det en överraskande god vinägrett!

I den hade jag valnötsolja (som ni vid det här laget  förstått att jag använder ganska ofta), balsamvinäger (gillar Änglamarks ekologiska), (dijon)senap och flytande honung. Salt och peppar och lite, lite smulad torkad oregano. Kanske var det bara så att proportionerna blev extraextraperfekta, jag vet inte och kan inte ens redogöra för hur mycket eller hur lite jag tog... Men utgår man ifrån ett normalt recept så tänk ungefär 1 del  vinäger till 4 delar olja. Ta det försiktigt med senapen och överdriv inte med honungen. Tillsätt oljan sist. Häll den goda vinägretten över en spenatsallad med rostade valnötter, så får ni se!

Moghrabiahsallad

Känner ni till att det finns en sorts stor couscous som heter moghrabiah, även kallad pärlcouscous? Moghrabiah med ursprung i östra medelhavsområdet (framför allt hittar man den i det libanesiska köket) och vanlig couscous, är liksom spaghetti helt gjord på durumvete, så couscous är egentligen en slags småkornig pasta! Och moghrabiah känns faktiskt lite pastalik när man tuggar på den. Jag tycker nästan att den är godare än vanlig couscous om jag ska vara ärlig. Kan eventuellt ha något att göra med tidigare "mindre lyckade" couscousexperiment i mitt mörka förflutna....hm.

Just dessa dagar pluggar jag inför terminens sista tenta: "dietetik med sjukdomslära inom pediatrik" och har helt klart svårt att få tid över till matlagning och bloggande! En enkel men ganska stadig lunch blev det i alla fall: taboulehinspirerad sallad på de här goda och lite tuggiga "pärlorna" med bl a fräsch mynta och citron och lite småplock som jag hittat i kyl och frys.

Moghrabiahsallad med sällskap

Min moghrabiahsallad
Lagom mycket för en styck hungrig student:
1 dl moghrabiah
buljong eller vatten
en skvätt rapsolja
en skvätt citronsaft
färsk mynta
bladpersilja eller vanlig persilja
salt och svartpeppar
ev. spiskummin
ev. små tomatklyftor, små gurktärningar, strimlad salladslök

Gör så här: Koka moghrabiahn enligt anvisningarna på förpackningen. Jag kokar gärna min i lite grönsaksbuljong. Spola av med kallt vatten och låt rinna av. Blanda pärlorna med en skvätt rapsolja, en skvätt citron, salt och peppar, eventuellt en liten doft spiskummin (men ta det lugnt med den för spiskummin är en ganska dominant krydda). Blanda ner massvis med  finhackad färsk mynta och bladpersilja. Sedan kan man ha i tomater, gurka eller salladslök om man känner för det.